Tomtehälja

Tomtehälja är en tradition i Forshaga sedan år 2000. 2010 blev det tioårsjubileum…

Nedan: ett reportage om TOMTEHÂLJA 2004…

JULMYS I HÖSTRUSKET
MED INGE I HALLA

Vid Dömle herrgård utanför Deje står ett gäng
tomtar och pratar i ljuset från julgranen.
Deras röda och vita dräkter lyser upp i det
höstgrå regnet.
Tomtarna är glada och skojar och skrattar,
trots att bara en enda liten flicka har kommit
till första kvällen i årets Tomtehälja.
Inge Olsson från Forshaga är en av Sveriges
22 auktoriserade tomtar.
Text & Foto Cicci Wik

Inge Olsson eller Inge i Halla som han
kallas, är en av ett tiotal tomtar i Dömle
den här kvällen. Han hälsar och skämtar
som vanligt. Någon säger att Inge var
tomte långt innan han blev det på riktigt.
Undertonen i de orden går inte att ta fel
på och alla som hör det skrattar gott. Även
Inge.
– Inge körde varor åt Grossbolsboa, en
kvartersbutik i Forshaga, när jag var liten.
Farsan ropade alltid på mig och brorsan
när Inge kom körande på gatan där vi
bodde. Undan ungar för nu kommer Inge!
skrek han.

Inge nickar instämmande.
– Jag ville ju leva upp till att det var ett
snabbköp jag körde åt. Det var därför jag
tog kurvorna på två hjul. Jag var en riktig
HJUL-tomte på den tiden. Alla skrattar gott
igen.

Inge är en man i sina bästa år, någonstans
kring 60. Han har ett riktigt tomteskägg,
vitt naturligtvis. Glasögonen sitter ganska
långt ner på näsan. Två snälla ögon med
mycket skratt och värme plirar nyfiket på
en över bågen där nere på nästippen. Han
är varken lång eller kort och inte tjock
heller. Han är verkligen en sådan tomte
som alla barn längtar efter på julafton. Det
finns en aura kring Inge som genast blir
både avväpnande och naturlig.

Sedan mitten av 60-talet har Inge drivit
en bilskrot strax utanför Forshaga. Han
är vida känd för att ta väl hand om sina
kunder. 2001 fick han utmärkelsen årets
företagare av Forshaga kommun. Det är
inte för inte han fått den utmärkelsen.

Han har ”gjort ovärderlig PR för Forshaga
kommun i egenskap av tomte men
även framgångsrikt drivit en miljövänlig
bilskrot sedan 1965”. Wermlandstomten
har uppmärksammats på många sätt. Folk
reser långväga ifrån för att hälsa på hos
Inge. Antingen är målet skroten eller så är
det till Tomteboa, hans tomtebutik, som
folk kommer. Inge är mån om att alla ska
få den bästa servicen när de kommer och
han har alltid minst ett skämt på lager.

Inge och alla de andra tomtarna är med i
Sveriges Tomtegille. Det är en förening för
seriösa tomtar. Det är klart att det är en
rolig grej det här med tomteriet men det
finns allvar i det hela också. En av de saker
tomtegillets medlemmar gärna påpekar
med glimten i ögat är alla paraboler som
människorna sätter på taken. De gör det
svårt att landa med renarna. Men en annan
mer allvarlig sak är att de inte tycker om
krigsleksaker.

Helst vill de inte dela ut
sådana till barnen säger de. Ingen tomte
dricker, röker eller svär heller. En tomte ska
föregå med gott exempel för alla barn.
Sveriges Tomtegille bildades den tionde
februari 2001 på Vallby Friluftsmuseum i
Västerås. På deras hemsida kan man läsa
följande:
”Sveriges Tomtegille är en non-profit
organisation, som verkar och arbetar
oberoende av politiska, religiösa och
finansiella intressen. Föreningen stödjer och
främjar jularrangemang i syfte att bevara
och förstärka jul- och tomtetraditionerna i
Sverige.”

Tomtegillet är en organisation som inte i
första hand tjänar pengar på tomtandet.
Det är ingen affärsidé som ligger bakom
gillet. I stället är det en intresseförening
som vill arbeta för att bevara tomten och
jultraditionerna.
– Om jag fick bestämma skulle jag utesluta
alla tomtar ur tomtefacket om de inte har
äkta skägg. Ska man ha oäkta skägg får
det i så fall vara ett välgjort ett för det är
så tråkigt när det syns att det inte är äkta.
Inge drar med handen över skägget och
ser allvarlig ut.

Det svenska tomtegillet samarbetar med
Dansk Julemændslaug och Julenisselauge
i Norge. Varje år anordnas flera träffar för
tomtar på olika platser och under olika
förutsättningar. Förutom Tomtehälja i
Forshaga träffas tomtarna i år i Mora och
har Tomte-VM på skidor. Det är ett jippo
som anordnas av Mora skidgymnasium
och sponsras av en skidtillverkare. Under
året anordnas flera tomteträffar av skilda
slag. Sveriges Tomtegille samordnar dessa.
Det finns även träffar i Danmark och Norge.

En av tomtarna i Dömle har en mycket
hög mössa. Det är Oslonissen Fred
Osther. Mössan är hela 75 centimeter hög.
Oslonissen skiljer ut sig på fler sätt. Han
har blå tröja och mörkgrå byxor i stället för
den traditionella röda dressen. I handen
har han en klocka som han ringer med.
– Det här är en gammaldags tomtedräkt,
säger Oslonissen på klingande norska.
Så här avbildade ofta Jenny Nyström
sin gårdstomte. I Norge har vi haft
Julenisselauget sedan 1992, berättar
Oslonissen vidare. Det är den norska
motsvarigheten till Sveriges Tomtegille.

Den största tomteträffen som anordnas
varje år är världstomtekongressen i
Danmark. Hit reser tomtar från hela
världen och har riksdag. Det brukar få
stor uppmärksamhet eftersom man valt
att träffas i juli, mitt i sommaren.

Det är inte en årstid som normalt förknippas
med tomten. Inför 2004 års jul beslutade
tomtarna att arbeta för att få folk att resa
sig från sina datorer så att inte hela julen
står och faller 24/12.
– 1992 åkte en kompis till mig ner till
Köpenhamn för att gå på jazzklubbar. Han
råkade hamna mitt i tomtekongressen.
När han kom hem åkte han hem till mig
och berättade att han varit på något som
jag borde åka till. Jag tyckte det lät mycket
intressant.

På våren 1993 damp det ner ett kuvert i
Inges brevlåda med en tomte på. När han
öppnade det blev han än mer förundrad.
– Det var en inbjudan till tomtekongressen
avstämplad i Nuuk på Grönland. Klart man
undrade varifrån de fått min adress och
det undrar jag fortfarande. Jag bestämde
mig för att åka dit i alla fall. Det föll sig så
att jag inte kunde det året men nästa år,
1994, åkte jag. När jag var där nere träffade
jag en tomte från Mantorp. Sveriges då
enda auktoriserade tomte. Han berättade
för mig om Santa Claus of Greenland
Foundation. Han sa att tomtarna på
kongressen var med där. Man får vara
med ett år på prov först. De kollar upp
en bakom ens rygg. Man får ju inte vara
brottsling och allra minst pedofil eller så
när man har så mycket med barn att göra.
När de gjort det får man bli auktoriserad.

Det blev jag med pompa och ståt i
Karlstad. Man vill ju inte framhäva sig själv
men jag drog mycket folk den gången,
säger Inge och skrattar.

Halla där Inge bor är en plats strax väster
om Forshaga. Vägen dit går rakt genom
Inges gård. Den ligger i en slänt och
man ser vägen slingra över åkrar och in i
skogen vidare mot Dömle och Kil. På ena
sidan vägen finns Inges tomtebutik och
renhagen.

På den andra skymtar man
bilskroten bakom ett högt plank. Det första
man ser när man kommer fram till Halla
är två varningsskyltar. Det är inga vanliga
motiv på de här skyltarna. På den ena finns
en tomte och på den andra en ren. En stor
handsnidad trätomte står bakom skyltarna
och lite längre bort bakom den ser man
renhagen.

På lördagen har fler människor kommit
hit än det var som kom till Dömle
dagen innan. Det är folk överallt. Det
finns en karusell och en hoppborg.
Tidigare på dagen har det bland annat
varit ponnyridning för barnen och
musikunderhållning av trubadurer.

Det finns flera försäljningsstånd utanför
Tomteboa. Ett par i tomteluva säljer
hantverk. I ett annat stånd bjuder tomtar
på gröt och godis. I ett tredje stånd finns
loppisprylar. Lite längre bort står en tomte
och säljer korv med bröd och dricka. På en
altan står en stor släde uppställd. Där sitter
en av tomtarna med en hel skara barn
medan flera fotografer tar bilder.

Tomten har fullt upp att få barnen att se glada ut
och han lyckas med några av dem.
Inne i Inges tomtebutik sitter en tomte i
stor länstol av trä och tar emot barnens
önskelistor. Runt ett bord bredvid honom
har barnen samlats. Några sitter och skriver
och andra väntar på sin tur att ta plats
vid bordet. I högtalarna hörs musik och
överallt stojas det och skrattas.

Tomteboa är öppet i stort sett året runt.
Där är det öppet nästan alltid. Skulle det
vara stängt är det bara att ringa så öppnar
Inge.
– Folk förväntar sig att jag är i butiken vid
den här tiden på året, säger Inge och drar
med handen över den skäggprydda hakan.
I tomtebutiken finns allsköns julsaker. I ett
hörn hänger en hel hög med nappar som
barnen gett till tomten när de bestämt sig
för att sluta suga på dem. Där finns även en
brevlåda för önskelistor.

Någon frågar Inge om han tror på tomten
själv.
– Det slutade jag med för länge sedan men
säg inget till barnen är du snäll, svarar han
med ett skratt. Barn är otroligt vakna så det
gäller att inte avslöja sig. När jag var si så
där sex eller åtta år skulle min farbror vara
tomte. Han skulle böja sig ner och ta upp
något när hans mask fastnade och föll av
honom. När han svor över det kände jag
igen hans röst. Efter det har jag inte trott
på tomten. Varje julafton åker jag runt till
olika familjer i Värmland och är tomte. Jag
börjar vid tolv och brukar inte vara klar
förrän fram emot kvällen. Det gäller att
vara så äkta som möjligt när det är barn
i närheten. Eftersom jag är ute och far
hela julaftonen blir vår familjejul alltid på
juldagen här hemma. Ett av mina barnbarn
var så rolig när han var liten. Han kunde
gå in till farmor och mig och säga att han
tyckte tomten skulle komma snart. Trots att
han nog säkert visste att det var jag som
var tomten så var jag inte det förrän jag
fick på mig mina tomtekläder. Om jag hade
mina vanliga kläder så var jag bara farfar
för honom.

Inge är mer eller mindre tomte på heltid
numera, särskilt när det närmar sig jul. Då
står han i Tomteboa. Skroten har hans son
mer eller mindre tagit över. I hagen utmed
skogskanten går renen Julle och strosar.
Han går där ensam.

För ett år sedan fick Inge göra sig av med hans kompis som
hette Julius. Han hade ätit något olämpligt
och blev sjuk. Julle verkar trivas trots att
han är ensam numera.
– Julle mår bra. För ett tag sedan fick jag
besök här av några samer. De sa att de
sällan sett en så ståtlig ren, säger Inge stolt.
Så småpratar han med Julle genom
stängslet. Det går inte att ta fel på tonfallet,
han tycker mycket om sin ren. Julle lyfter
på huvudet och tittar uppmärksamt på
Inge. Renen verkar hysa samma varma
känsla för Inge tillbaka. Varje seriös tomte
har renar så det är klart att det även finns
en här hos Inge.

I ett härbre i anslutning till renhagen är det
fiskdamm. Det står flera barn i kö dit för
att pröva lyckan med fiskespöet. Hösten
visar sin fina sida idag och gårdagens regn
har dragit bort. Solen tittar fram då och då.
Det är höst i luften men inte för kallt för
Tomtehälja.
– Det roligaste med att vara tomte är att
man får träffa så mycket folk. Jag har alltid
tyckt om att prata med folk, berättar Inge.
Jag säger vad jag tycker och jag gör ingen
skillnad på folk och folk. Varken hög eller
låg. Alla är lika. Det är inte alltid så lätt att
sälja sig själv och affärerna går kanske inte
alltid så bra som man önskar. Man vill ju
inte ta så mycket i betalt att folk ryggar
tillbaka. Man vill ju hellre att de ska tycka
det är billigt än för dyrt. Jag talade med en
tomte en gång som tog över 1500 i betalt
för att vara tomte en kvart hemma hos folk.
Själv tar jag 250 kronor per tillfälle.

Som egenföretagare blev Inge alltmer
intresserad av politik. Skatter och
administration krånglar till mycket för
företag så moderaterna var det parti
som passade Inge bäst. I valet 1991
blev han invald i kommunfullmäktige.

Han skrev slogans åt moderaterna
som blev uppmärksammade och som
antagligen hjälpte moderaterna att slå ut
socialdemokraterna i Forshaga kommun
det året.

Även om han säger själv att
han har svårt att sälja sig själv så har han
aldrig saknat idéer. Han är en mycket aktiv
person som tycker mycket om många
saker. Han är snäll och välment men menar
själv att han många gånger märkt att folk
reagerat när han varit uppriktig och sagt
vad han tycker.
– När jag lämnade de andra efter ett möte
i politiken brukade jag säga att nu går jag
så kan ni prata skit om mig hur mycket ni
vill. Jag tror de gjorde det också men när
det gällde något problem de inte kunde
reda ut själva sedan så ringde de mig. De
vet att jag hjälper dem. Bara man använder
sitt sunda förnuft och inte är rädd för folk
så går allt bra.

TOMTEFAKTA

Går man längre tillbaka i tiden härstammar
den svenska tomten dels från den fornnordiska
gudasagan men också från en turkisk
munk som levde på 300-talet. Sitt nordiska
ursprung har han hos småfolket. De var ett
slags naturväsen som flyttade med människorna
till gårdarna när de blev bofasta en
gång i tiden. När människorna ännu levde
som nomader fanns småfolket i naturen på
samma sätt som många andra naturgudar
runt om i världen. Det gällde att hålla sig väl
med dem för att få jaktlycka och hålla sig
frisk till exempel.

Vätten flyttade med människorna in i
gårdarna när de blev bofasta. Han vaktade
gården och hjälpte till om man var snäll
mot honom. Det gällde att hålla sig väl med
honom också för att få lycka och tur. Han
var en vresig och lättretad figur som kunde
ställa till det för folk på gården om han blev
arg så det gällde att ge honom gåvor och se
till att han hade det bra.

Det andra ursprunget har tomten från Turkiet
på 300-talet. Där levde en munk hette
Nikolaus. Efter sin död helgonförklarades
han och blev skyddshelgon för barnen och
sjöfolket. Sankt Nikolaus dagen är den
sjätte december. Den dagen förhörde man
förr barnen om vad de lärt sig. De som
var duktiga fick gåvor. På engelska heter
tomten Santa Claus, jultomten och idag ger
man barnen julklappar på julaftonen.
– Finns det några snälla barn? Den frågan
har vi väl alla fått? Jultomten frågar och
sedan blir julklappsutdelning.

Namnet Nisse har tomten antagligen fått
från Nikolaus också. Ordet tomte kommer
av att han höll till på tomten, gården. Marken
som hörde till gården.