Alla platser har udda personligheter som utmärker sig på ett eller annat sätt. Forshaga är inget undantag. När man pratar med folk så minns många bland andra Pecker-Olle och Kalle Schöllin och det finns fler…

Original i Forshaga
Hej mitt namn är Peter Hugosson, jag föddes och växte upp i Forshaga där jag bodde fram till 1968. Jag bodde i närheten av Kal Bohol mera känd under namnet ”Kalle knepig”. Ett av de första minnen jag har är från vintern omkring 1955 då jag och två grannpojkar spelade landhockey på vägen. Plötsligt kom Kalle gående och stannade, så lade han sin nasarväska på marken, öppnade den och gav oss en varsin kam. Sedan sade han med sin pipiga röst ”Här ska ni få pöjker för att ni ä så snälle” .
Ps Jag har nyligen hittat Forshagabloggen och tittar på bilder och det får mig att känna nostalgi.

Kommentar till ett inlägg i Forshagabloggen med en bild på en galge:

”Arvid i Boa”, den lille store affärsmannen
Han var en finurlig försäljare tex. då någon provade en för stor kavaj kunde han fatta tag på ryggsidan, vika tyget och hålla upp så att det såg bra ut framifrån i spegeln utan att kunden märkte något. Samtidigt som han hade en otrolig övertalningsförmåga.

När affären hade avslutats sade han alltid ”jag tackar dig”

Vid ett tilfälle var jag och Arvid nere i källarförrådet och letade efter något plagg, då pekade han på en jacka och sade att det var en alldeles ny modell.  Jag svarade att det kan det väl inte vara för jag köpte exakt samma jacka av dig för fem år sedan. Han blev ej svaret skyldig, varefter han svarade blixtsnabbt ”ja men modet kommer tillbaks i år”
/Peter Hugosson

Tack så mycket för dina historier, Peter Hugosson!
/Redaktörn

Dom flesta infödda Forshagabor som idag är över 40-45 år vet vem han var, ”Pecker-Olle”. Alla som kände Olle visste att det var mycket svårt att höra vad han sa i och med att han var född med ett hål i gommen och dessutom harmynt. Läs mer >>

”Kalle Knepig”

- Man skall försöka hjälpa sina medmänniskor och inte bara tänka på sig själv.
- Gå ut i friska luften och motionera i stället för att ligga på sofflocket.
- Gå tidigt till sängs och stig upp tidigt i ottan.
- Vara fri och obunden, så att man kan bestämma över sin egen tillvaro.
- Strunta i att tänka så mycket på pengar. Hälsan är viktigare.

Orden här ovan ingick i en livsfilosofi som en ”kändis” från Forshaga levde efter.

I ett klipp hämtat ur Året Runt från okänt årtal hittade jag en artikel om Kalle Knepig. Han beskrivs som en av de sista gårdfarihandlarna i Sverige. Det står att han vid publiceringen av denna artikel är sjuttio år. Han beskrivs som någon alla känner igen där han kommer och går på Karlstads gator med en gammal sliten resväska i handen.

Han säger att han trivs med sitt yrke men att det inte är lätt att vara gårdfarihandlare i det moderna samhället.
- Man har inga fasta kunder som förr i världen. Nu får man gå lite varstans och knacka på där det passar. Men människorna har så bråttom. Det är inte lätt att få något sålt då. På kvällarna sitter de och tittar på TV. Det är allt bra underligt hur folk egentligen lever…

När jag läste detta kunde jag inte låta bli att fundera över vad denne man hade tänkt om dagens sätt att leva, om datorer och om att handla varor på internet till exempel?

I Karlstad hade Kalle enligt samma artikel sitt stamfik. Det var där han började sin arbetsdag och där hade han haft samma bord reserverat åt sig i åratal. Hur fullt det än var på fiket så fick ingen sitta där utom Kalle Knepig själv.

Ingen i serveringspersonalen frågade vad Kalle skulle ha. Han fick alltid samma sak till frukost: ett glas mjölk och en kanna hett vatten. Med sig hade han eget te och egna smörgåsar. Frukosten brukade vara i tre till fyra timmar och när han var klar gav han sig ut för att knacka dörr i hyreshusen…