Publicerat 2009-02-23
Tisdagen den 27 januari 2009 anordnades för första gången ett idrottscafé i Mölnbacka Bygdegård arrangerat av Mölnbacka AIS i samarbete med Forshaga Kommun och Värmlands Idrottshistoriska Sällskap. Gästerna som kommit i stora skaror hälsades välkomna av Mölnbacka AIS sekreterare Göte Falk.
Det hade kommit mellan 110 och 120 personer för att bevista kvällens idrottscafé och han undrade om det inte detta var publikrekord när det gäller VIS och deras caféträffar? Att detta idrottscafé arrangerades just i år var väldigt passande då det är 65 år sedan klubben bildades. Han berättade sedan om lokaliteterna som man befann sig i denna kväll. Bygdegårdens tillkomst började med att man 1960 bildade en bygdegårdsförening och att byggnationen startade 1961 och att invigning skedde i oktober 1962.
En ganska stor del till att bygget kom igång hade Mölnbacka AIS (MAIS) då man erhållit en ansenlig summa pengar från AB Mölnbacka Trysils sociala fond för att endera bygga till sitt klubbhus (Hammartorp) eller bygga ett nytt. Men i stället satsade MAIS dessa pengar i Bygdegårdsprojektet mot att man i gengäld skulle få en klubblokal i källaren. Någon källare blev det inte utan istället fick man använda den nuvarande serveringslokalen till klubbrum och där spelades bordtennis och anordnades fester m.m. under flera år framåt i tiden.
Fritidschefen i Forshaga Kommun Jan C Hagstrand som tillsammans med Staffan Fridh är ombud i kommunen för Värmlands Idrottshistoriska Sällskap (VIS) började med att tacka MAIS för dess medverkan i arrangemanget. Han omtalade att meningen med kvällen skall vara att spegla både den gamla och nuvarande idrottsverksamheten i NÖ. delen av Forshaga kommun. Som ombud för VIS i kommunen har han och Staffan Fridh till uppgift att väcka, underhålla och dokumentera intresset för idrottshistoria.
Därefter följde en historisk återblick om idrotten i Mölnbacka av Göte Falk. Han sade att idrott har det bedrivits sen lång tid tillbaka på denna bruksort och det första dokumenterade beviset på detta finns från 1918. Då bildades Mölnbacka Idrottssällskap och första året bedrevs tävlingar utan någon som helst tillgång till banor eller hoppgropar. Men samma år påbörjades arbetet med att ordna till en idrottsplats vid Stävlingstorp som ligger i norra delen av Mölnbacka.
Påföljande år var idrottsplatsen i stort sett färdigställd och 1920 uppfördes också omklädningsrum. Det var allmän idrott (fri idrott) man ägnade sig åt men vid årsmötet 1921 beslutades att bl.a. fotboll skulle finnas med i verksamheten och en fotbollsplan skulle vara klar 1922. Platsen där fotbollsplanen gjordes i ordning var vid Hammartorp som ligger öster om Mölnbacka. På fotbollströjornas vänstra bröstsida skulle ett märke i form av ett stort M sys fast.
Under 1922 -1924 var verksamheten i föreningen i sin glans dagar för att sedan efter 1925 upphöra i organiserad form. Idrottsplatserna vid Stävlingstorp och Hammartorp avvecklades efter en tid och en ny idrottsplats tillkom strax söder om Mölnbacka och platsen var Ånberga där friidrott och fotboll utövades.
Göte Falk berättade om MAIS. Foto Cicci Wik
Men då MAIS bildades den 2 mars 1944 dryftades idrottssplatsfrågan på direkten eftersom Ånberga var alltför kuperad och kostnadskrävande för att iordningställa.
Klubbmärke för Mölnbacka Allmänna Idrotts Sällskap.
MAIS bildades 1944 med Nils Lindström som förste ordförande.
Föreningens sektioner blev friidrott, bandy, fotboll, skidor och gymnastik. Under 1960-talet kom föreningen att sakta tyna bort för att så småningom helt upphöra. Men under 2006 togs frågan upp bland människorna i bygden om att väcka liv i den gamla idrottsföreningen. Den 30 april 2006 återuppstod MAIS och Mölnbacka har åter en idrottsförening.
Man fick av AB MT tillstånd att under en tid av 49 år exploatera och använda ett område vid Hammartorp. Eftersom området var ganska plant behövdes inte några omfattande schaktningsarbeten.
Med ett stort frivilligt arbete som startade på våren 1944 och där medlemmarna bl.a.grävde c:a 800 m. täckdiken kunde idrottsplatsen Örtenvi invigas söndagen den 24 augusti 1947. Från 1947 och fram till i början av 1960-talet var Örtenvi en av Värmlands finaste och mest välskötta anläggningar. Under denna tid var Örtenvi kommunens friidrottscentrum och MAIS hade drygt 150 medlemmar i klubben.
På idrottsplatsen fanns löparbanor, kul –och diskusring, längd– stav- och höjdhoppsgrop, flera omklädningsrum, dusch –och förrådsrum samt också en gräsfotbollsplan med en yta av 95 x 55 m. Men från 1970 återtog naturen så småningom mer och mer av det som skapats genom hårt frivilligt arbete en gång i tiden och i dagsläget finns nästan inga spår kvar av den fina idrottsplatsen.
Mölnbacka AIS återuppstod den 30 april 2006 och har i dagsläget nästan 100 medlemmar. Klubben sysslar med olika aktiviteter varvid kan nämnas skidåkning, jogging, gåing, hästskovarpa och deltagande i olika motionslopp. En del medlemmar åker också Vasaloppet och springer maratonlopp.
I Vasaloppspåret med våran Sven. Sven Persson har under många år varit en riktig fighter i skidspåren. Här ses han från sitt första Vasalopp, året var 1980. Totalt har det blivit 16 Vasalopp, den bästa placeringen är 434 (1985) och den bästa tiden är 4,54,35. Sven har tillsammans med sambon Carina jobbat hårt för idrotten inom Deje SF, framförallt med skidsporten men även långlöpning och övrig friidrott. Paret bor sedan många år i Mölnbacka, och där är Sven ordförande i den återuppväckta idrottsföreningen Mölnbacka AIS. Fotot är lånat av Sven Persson och finns i Staffan Fridhs bildarkiv.
Göte Falk berättade sedan om vilka idrottsgrenar som varit mest uppmärksammade under glansperioden.
Bandy spelades på olika sjöar i Mölnbackaområdet och klubben var redan 1944 med i seriesammanhang. Till bandysäsongen 1947 var en landbana med belysning klar att tas i bruk. Den största segern härrör sig från 1945 då MAIS vann över Hagens SK med 14 -0. Samma år spelade man även mot Slottsbrons IF vilket slutade med förlust 1-9.
Bandysäsongen 1952/53 blev den sista i seriesammanhang för MAIS. Söndagen den 11 januari 1953, som var en riktigt kall vinterdag, spelade man en seriematch i div.4 östra mot blivande storlaget Boltic och förlorade med 14-0.
Mölnbacka AIS och dess Bandylag. Stående från vänster: Nils Gustavsson, Gustav ”Nypa” Olsson, Ingvar Larsson, Helge ”Kickan” Larsson, Ville Jansson, Karl-Erik Boström. Knästående från vänster: Rune Andersson, Tore Andersson, Torsten ”Pluto” Andersson, Gustav Magnusson och Uno Andersson. 
(Foto ur Staffan Fridhs bildarkiv)
Fotboll spelades redan som nämnts på Ånberga men intresset blev naturligtvis större när Örtenvi togs i bruk. Vid MAIS årsmöte 1947 uppstod rena kalabaliken då personliga angrepp riktades från fotbollens utövare mot vissa i styrelsen. Samtliga i styrelsen ställde då sina platser till förfogande En ny styrelse bildades och fotbollen avfördes från verksamheten. De fotbollsintresserade bildade omedelbart en ny förening som fick namnet Mölnbacka Fotbollsförening (MFF). Vid invigningen av Örtenvi spelade laget seriematch mot IFK Väse som slutade med vinst för MFF med 3-2. Laget spelade sedan i olika serier fram till 1959 då man den 27 sept. spelade sin sista seriematch mot Geijersfors AIF. Med endast 9 man kom man till spel, och då blev det naturligtvis förlust med 6-0 mot GAIF som spelade för serieseger.
Friidrott var väl den idrott som väckte mest uppmärksamhet och 1959 fick klubben sin första DM-mästare genom Hasse Skoglund som segrade i femkamp. Det följdes upp av flera DM-tecken och även fina resultat i friidrottsserierna av MAIS.
Hans Skogh – Diskuskastare. Hans Skogh tränar tyndlyftning i ”lagårn” på Dejefors, någon gång i mitten av 1960-talet. Hasse var ingen dålig tyngdlyftare men det var som diskuskastare han hade sitt intresse och sina framgångar. Han började redan 1956 som 14 åring hemma i Hagen med diskus, och tack vare ledarprofilen Nisse Lindström blev första klubbadress Mölnbacka AIS. I MAIS blå linne kastade Hasse hem både Ungdoms och Junior DM, och under en period hade han distriktsrekordet för juniorer på 38,52 meter. När Mölnbacka slog igen sin verksamhet hamnade Skogh hos Kils AIK via en avstickare till Karlstad-Göta. Hans Skog kom att tävla under 25 år i favoritgrenen diskus men även kula fanns med på programmet. Främsta diskuskasten låg på 50 meter och i Distriktsmästerskapen blev det aldrig något Guld men två Silver och tio Brons finns med i meritförteckningen. Fotot är lånat av Hans Skogh och finns i Staffan Fridhs bildarkiv.
Skidor var en verksamhet som var populär. MAIS arrangerade både allianstävlingar och andra tävlingar. Bland dem som hade stora framgångar i olika tävlingar runt 1960-talet var Sven Ivarsson och Gösta Carlsson. Den sistnämnde placerade sig 1966 på 177:e plats bland nästan 7000 startande i Vasaloppet. Det är han som placerat sig bäst av alla MAIS:are i Vasaloppet. Men vid tidpunkten när klubbens verksamhet var vilande åkte vår nuvarande ordförande Sven Persson Vasaloppet 1983 på 4,54 tim. vilket är det snabbaste tiden någon i Mölnbacka boende har gjort.
Nystart för Örtenstafetten. Efter att ha legat i malpåse sedan 1968 var det för Örtenstafetten att åter se dagens ljus. Den 29 juni 1985 var det dags för den klassiska stafetten att göra comeback. HK Brukspôjkera och Genbäckens Ryttarförening var arrangörer, och på Idrottsplatsen Örtenvi stod 33 löpare redo att ge sig ut på den första sträckan. Trots hällande regn kom drygt tusen personer till Mölnbacka för att beskåda återupplivandet av Örtenstafetten.
33 lag ställde upp och allra bäst lyckades Deje SF lag 1 som avverkade tävlingen sex sträckor på 38,12 minuter och vann tävlingen.Fotot är lånat av Kenneth Bodin och finns i Staffan Fridhs bildarkiv.
Örtenstafetten startade 1944 efter att klubbens ordförande och eldsjäl under många Nils Lindström framlagt förslaget. Tävlingen blev mycket populär och samlade tusentals åskådare längs de olika sträckorna. Starten var vid Örtenvi och de olika sträckorna bestod av löpning, cykel, löpning, rodd och simning. Tävlingen avslutades alltså med en simsträcka på 250 m. med mål vid skolhusbron. Örtenstafetten arrangerades av MAIS fram till 1968 för att sedan vara vilande till 1985 då HK Brukspöjkera och Genbäckens RF återupptog tävlingen i en något annorlunda uppläggning. Debutårets segrare 1944 var Deje IK och 1985 när tävlingen startade om i ny regi segrade Deje SF. Som mest efter omstarten lockade tävlingen över 50 lag och arrangerades 17år i följd fram till 2001.
Så var det dags för Agne Andersson att beträda scenen. Han är uppväxt på Åsens Gård i Mölnbacka och i idrottssammanhang mest känd som fotbollspelare i Degerfors IF där han 1963 var med i laget som vann stora silvret. Han berättade att han redan vid sex års ålder hade varit med sin far Sven till idrottsplatsen Ånberga och tränat fotboll. En match på Ånberga som han har mycket starkt minne av är en fotbollsmatch mellan ett damlag och ett gubblag där handelsmannen Edvin i Perstorp gjorde ett bestående intryck på honom.
Agne Andersson berättar under Idrottscaféet. Foto Cicci Wik.
Han sade också att när sedan Örtenvi blev färdigställd kunde man inte som tidigare vid en miss skylla på att planen var ojämn. Det var fotbollsträning varje tisdag och torsdag och vid samlingen var det skotträning på målvakten. Sedan skulle det delas upp så fort som möjligt i tvålagsspel. En riktig tränare engagerades och det var Vilhelm Axelsson och då blev det sådana nymodigheter som uppvärmning och gymnastik på programmet. Han var 11år när han för första gången var med i MFF:s pojklag.
Spelarna fick vara ända upp till 16 år gamla i denna pojklagsserie där flera lag från Deje deltog. För att få spela fotboll så mycket som möjligt tog han anställning i 2 veckor på Konsum i Mölnbacka för att få spela med Handelsanställdas i Dejekorpen.
Agne spelade endast en match i MFF:s A-lag och det var mot Östra Deje IK. Som kuriosa kan nämnas att också hans far Sven spelade denna match. Till bortamatcherna färdades laget på ett lastbilsflak vilket kan tyckas vara en aning riskabelt.
Därefter fortsatte fotbollskarriären i Deje IK med Erik Sterner som tränare och Harald Bengtsson som lagledare för att senare via Karlstads FF fortsätta med allsvenskt spel i Degerfors.
Från friidrotten minns Agne Nils Lindström som en verklig eldsjäl och han minns också klubbmatcher mot andra lag där han främst i längdhopp firade framgångar. I just denna gren hoppade han 6,45 vid en skolmatch på Tingvalla. Han höjde sitt personliga rekord med 25 cm och MAIS fick ett nytt klubbrekord som troligtvis står sig än.
Mölnbacka Fotbollsförening – från mitten av 1950-talet. MFF var en utbrytning ur Mölnbacka AIS och fanns med i seriespel från 1947 fram till 1959. Klubbens sista ? match spelades den 27 september 1959 mot Geijersfors AIF i div.VII Norra. Med endast nio man i laget föll MFF med utklassningssiffrorna 6-0.
Stående från vänster Alf Larsson, Sven Thorèn, Rune Andersson, Sven Karlberg, Nisse Wåhlèn, Arnold Andersson.
Knästående från vänster: Göran Fröjemark, Gunde Stefansson, Gunnar Eriksson, Reidar Nordlander, Göran Stefansson
Fotot är lånat av Göte Falk och finns i Staffan Fridhs bildarkiv.
Nils-Erik Gunnarsson
Näste som berättade minnen från sin tävlingskarriär var Nils-Erik Gunnarsson. Han var en given man i MAIS stafettlag och tävlade också framgångsrikt på alla löpsträckor upp till 1000 m. Han deltog även som löpare i Örtenstafetten. Nils-Erik prisade också legenden Nils Lindström som trots sitt handikapp från en tidigare barnförlamning var en sporre för alla tävlande i MAIS.
Han minns också att man redan på den tiden hade en sponsor, nämligen Konsum. När nykterhetsorganisationerna hade sina mästerskap tävlade Nils-Erik för logen Mimer och då kunde man använda MAIS tävlingsdräkt berättade han i och med att båda börja på M.
Nisse Lindström var en Eldsjäl och stark kraft inom idrotten i Mölnbacka under 1940 och 50-talen. När Mölnbacka AIS bildades 1944 var Lindström föreningens förste ordförande och han kom att under årens lopp att lägga ner stor möda på MAIS och dess friidrott. Efter flytten från orten i början av 1960-talet började föreningen att tappa fart och snart var verksamheten lagd i malpåse. Här ser vi Nisse Lindström modell äldre i samband med en träff i bygdegården, med MAIS standaret i stadigt grepp och med prisskåpet i bakgrunden.
Fotot är lånat av Göte Falk och finns i Staffan Fridhs bildarkiv.
Hasse Skoglund omtalade att hans karriär började i Förbyskogen där man hade gjort i ordning en idrottsplats och hade tävlingsutbyte med pojkarna från Olsäter.
Hasse Skoglund
Olsäterspojkarna hade en egen tävlingsplats som låg vid Lillsjön. Priser köpte man varsin gång och det var ett 1:a pris (chokladkaka) och ett 2:a pris (kexckoklad).
Tävlingsgrenarna var cykelspeedway, löpning, höjd –och längdhopp. När Hasse kom med i MAIS kom även framgångarna slag i slag när han under Nils L:s ledning fick underkasta sig rationell träning i form av skivtångsträning och träning även under vinterhalvåret. Han vann ett antal DM-tecken både i femkamp och tiokamp under åren och var också med i Värmlands landskapslag som tävlade både i Sverige och utomlands.
Bilden: MAIS och Örtenvi – Centrum för friidrotten. Från mitten av 1940-talet och fram till i början av 1960-talet, var Mölnbacka AIS och Örtenvi något av ett centrum för friidrotten i Ullerudsbygden. På Örtenvi ser vi följande MAIS:are. Från slutet av 1950-talet. Från vänster: Göte Falk, Karl-Erik Eriksson, Nils-Erik Gunnarsson, Nils Lindström, Hasse Skoglund, Mats Johansson. Fotot är lånat av Kajsa Eriksson och finns i Staffan Fridhs bildarkiv.
Hasse berättade att en tävling som Nils L var upphov till var den så kallade andraplanstävlingen, vilket var en tävling för de som inte tillhörde eliten i distriktet. Denna tävlingsform var mycket populär och samlade många deltagare.
Stig ”Vig” Larsson berättade att han för snart 50 år sedan började träna friidrott under Nils L:s ledning. Denne man sade sig Stig vara väldigt tacksam för att ha fått förmånen att träffa för han har betytt mycket för honom senare i livet. Han sade sig av honom fått lära sig att träna rätt.
Detta har Stig nu nytta av i sin yrkesutövning som friskvårdsinstruktör. MAIS var kanske först i landet med att ha en inomhushall att träna i, nämligen på andra våningen av MT verkstad. Våningsplanet var stort så där kunde man bedriva både löpning och träna hopp –och kastgrenar.
Stig berättade också att han även tävlat i tyngdlyftning för AoIF Ulven, Butorp och hans idol i ungdomens dagar var klubbkamraten Bo ”Butorparn” Svensson som var den första mellantungviktare som 1958 i de tre momenten lyfte över 400 kg. sammanlagt.
Tre lyftare med färg. Tre killar med kraftsport och tyngdlyftning som stora intresse. Från vänster: Lennart Gull, Veine Bodèn och Stig Larsson. Fotot lånat av Leif Axelsson och finns i Staffan Fridhs bildarkiv.
Sedan kom Rolf Oskarsson upp på scenen och han berättade tillsammans med Stig ”Vig” om idrottsverksamheten i Butorp genom åren. Klubben GoIF Ulven bildades 1936 och hade skidor och orientering på programmet. Intresset för tyngdlyftning började ta fart i bygden och 1948 skaffade man sin första skivstång. Innan en riktig skivstång anskaffades hade man tidigare använt cementklumpar med trätrissor för träningen.
Genom att tyngdlyftningen fick ett så stort intresse i bygden beslutade man sig för att byta namn 1955 till AoIF Ulven. Karl och Olle Håkansson var ledarna, och särskilt Olle var en ledare med stort engagemang. Man kan säga att han var Butorps motsvarighet till Mölnbackas Nils Lindström. Butorps Vasalopp var en tävling på skidor som arrangerades från 1959 och många år framåt.
Ett flertal av klubbens medlemmar har också under åren åkt det riktiga Vasaloppet. Klubben hyrde 1980 Björnvålsfallet och hade denna stuga som sin klubblokal. Under åren på 1980 –och 1990- talet arrangerades bl.a. olika joggingtävlingar. I dagsläget förekommer dock inte så mycket verksamhet i klubben.
Erling Nilsson omtalade att han varit ekonomiansvarig sedan 1978 i Olsäters SK. Han har också varit ansvarig för funktionärerna vid matcherna samt på senare år också varit vaktmästare och kanslist. Den första klubben på orten var Olsäters IF som spelade fotboll på 1930-talet och kallades för ”Ont i foten”.
En ny klubb bildades 1950 som fick namnet Olsäters SK. Den första seriematchen i fotboll spelades 1952. Och eftersom Mölnbacka FF spelade i samma serie, nämligen div 7. Norddiv. blev det många derbymatcher som alltid var mycket jämna och ofta slutade oavgjorda. Laget spelade sina hemmamatcher på Hildavallen som ligger vid Ransäters Travbana.
Men 1963 lades fotbollsverksamheten ner och var vilande fram till 1984 då man nystartade i serien och vann sin premiärmatch. Och då stod sedan i tidningarna med stora rubriker dagen efter att OSK inte förlorat en seriematch på 20 år. Man spelade då sina hemmamatcher på Älvkroken i Deje fram t.o.m. 1998. Året efter invigdes den nya fotbollsplanen Olevi som ligger mitt i Olsäter. I dagsläget har man 6 lag i seriespel och 2004 vann flicklaget Lilla VM.
När det gäller ishockeyn startade den 1956 med att bönderna i trakten skänkte virke till en rink och man byggde upp en sådan vid Klarälvens östra strand som fick namnet Brovallen. Och 1959 var dags för seriespel och i år firar man 50-årsjubileum. Vilket betyder att laget har tillhört och spelat i olika serier i en följd av 50 år.
Publikrekordet lyder på 500 personer som såg en match mot Sunne IK på Brovallen i början av 1960-talet. Sedan flyttades planen 1965 till skolområdet och fick namnet Olevi (Månskensrinken). 1966 spelades den första seriematchen i denna rink. Eftersom man har ett nära samarbete med Forshaga IF har man fått mycket hjälp från denna förening.
När Ishallen i Forshaga var klar fick man utan kostnad belysning och klocktorn från FIF. Ismaskinen som är en ”Rollba -66” köptes av IFK Munkfors 1988. Nämnas kan också att man har en spelande ordförande vid namn Stefan Ögren född -62.
Två bildspel visades under kvällen av Göte Falk och Staffan Fridh och de handlade om idrotten i Mölnbacka, Butorp och Olsäter.
Under kvällens gång kunde besökarna gå runt och titta på skärmar som var uppställda med tidningsurklipp och foton från förr. Många var det som kände igen både sig själv och personerna som fanns med i texterna och på bilderna. Vid en vägg i lokalen, som lystes upp av spotlights, fanns gamla skidor, skridskor, klubbor och bandymaterial uppställt och på väggen hängde gamla matchtröjor av olika slag.
I den väl tilltagna pausen bjöd MAIS på kaffe, smörgås och pepparkakor. Efter denna paus var det dags för andra halvlek innan Göte Falk efter drygt 3½ timme tackade de deltagande berättarna och alla övriga som hade hjälpt till att göra kvällen så trevlig. Han tackade sist men inte minst alla intresserade besökare för kvällen och hälsade dom välkomna åter till Mölnbacka.
Text: Göte Falk
Foton: äldre fotografier är hämtade ur Staffan Fridhs bildarkiv som finns tillgängliga i Forshaga.org fotogalleri.
