Loading ...
Naturvårdsföreningen har tillsammans med andra föreningar och näringsliv i Forshaga och Kil bjudits in till att samarbeta i ett projekt kring Norra Hyn. Meningen är att göra området mer tillgängligt. Bland annat ska fågeltornet på Forshagasidan få en ny tillfartsväg som är bättre och närmare. Ännu ett fågeltorn planeras även på andra sidan sjön.
Norra Hyn är en slättlandssjö med stort riksintresse och enligt uppgift kan sjön ha besökts av cirka 210 olika fågelarter, men troligtvis rör det sig om ännu fler. På senare år har växtligheten kring sjön blivit ett stort hot mot sjöns överlevnad. Eftersom kommungränsen mellan Kil och Forshaga går rakt genom sjön har de båda kommunerna nu börjat samarbeta för att bevara området.
På Kils sida gjordes några röjningsarbeten på 70-talet men därefter har det inte gjorts så mycket mer på den sidan sjön. På Forshagasidan har flera åtgärder gjorts under senare tid.
– 2003 gjorde vi rotorkultivering och 2006 röjde vi på Måsholmen som är en liten ö i sjön. Vi rotorkultiverade ytterligare lite 06 också. Det här gjordes på ett landområde utanför Forshagas fågeltorn. Skogsvårdsstyrelsen har haft ett fårbete söder om nerfarten till fågeltornet. Men där har det inte varit betat på ganska länge nu så där börjar det växa igen. Stängslet finns kvar än men det är inget bete där.
Det säger Katrin Johansson som är miljö- och hälsoskyddsinspektör i Forshaga kommun.
För två år sedan, 2007 började Forshaga och Kils kommuner samarbeta om Norra Hyn.
– Vi tyckte att vi hade hittat ett framgångskoncept i det samarbetet men det finns gamla papper från 73 som visar att kommunerna har samarbete förut. Någon att samarbetet till och med har funnits sedan 40-talet, skrattar Katrin.
Det arbete som startade för två år sedan gäller ett strandängsbete på västra sidan av sjön. Från början räknade man med 43 hektar men det slutade med 37 eftersom en markägare drog sig ur. Kommunerna tillsammans pengar från Länsstyrelsens landsbygdsprogram för att finansiera det hela, därför var det viktigt att projektet skulle gynna främst odlingslandskapet.
Meningen var att nötkreatur skulle beta markerna. Det första som gjordes var att röja sly och rensa tre diken. Två broar byggdes till korna så att de inte skulle gå ner sig i dikena och massor av taggtråd har tagits bort och ett nytt elstängsel har satts upp.
– Det var fruktansvärt mycket taggtråd som vi har tagit bort där. Det är nog den största miljö- och viltvårdsinsatsen vi har gjort, säger Katrin. Det har varit fullt med små skiften där förut dit de som använde området har tagit sina mjölkkor.
Det höga gräset hade lagt sig över taggtråden så det var som hässjor som gick kors och tvärs i landskapet.
– När röjningen var klar började vi bearbeta djurägare för att de skulle köra dit sina djur. De som bodde runt omkring var intresserade, men av olika anledningar kunde de inte skriva kontrakt med oss. I stället blev det till slut djur från Hertsöga som gick där.
Både mark- och djurägare har skrivit på ett femårigt avtal med Kils och Forshagas kommuner.
– Vi sökte 958 000 tusen till projektet och då var vi tvungna att visa att det skulle fortgå under ett antal år. Det är därför vi behövde ett kontrakt på minst fem år.
Enligt planen skulle det behövas en grävmaskin med breda larver. Den skulle vara lätt och den skulle gå ut på stockmattor på tjälad mark.
– Det var vad vi hade budgeterat för. Men förra vintern blev det aldrig någon tjälad mark. I februari började vi undra vad vi skulle göra. Till slut fick vi upphandla en specialmaskin, en så kallad amfibiegående redskapsbärare. Det fanns en enda sådan i hela västra Sverige. Själva grävaggregatet är ganska litet om man jämför med en vanlig grävmaskin och hela maskinen är ganska så lätt. Den gjorde ungefär en tredjedel av vad en vanlig grävmaskin skulle ha kunnat prestera under samma tid, därför sprack budgeten som vi hade lagt. Vi hade budgeterat ungefär 700 000 för det här arbetet men tack vare den här lilla maskinen kom vi upp i över 900 000 och det var ju inte så roligt. Men det fanns inte så mycket annat att.
I maj kom äntligen korna, drygt 40 stycken varav flera var dräktiga. Därefter gick korna där och betade fram till i augusti.
Under hösten har en annan maskin slagit tuvorna. Den kultiverar inte nere i marken utan slår bara tuvor. Mannen som gjort det här arbetet har bland annat gjort samma arbete i Ölme.
– Det kan vara svårt att hitta en entreprenör som verkligen kan det här. Det går ju inte att köra ut vilken gubbe som helst där. Det här är naturvårdsdelen och det är vi nästan färdiga med nu. Nästa steg blir att göra området tillgängligt för besökare.
– Ni ska veta vad olyckskorparna kraxade innan vi släppte ut djuren. Det var farhågor om att korna skulle dö en plågsam död när de trampade ner sig på de ställen där det inte fanns någon botten. Skräckhistorierna var många, men djuren har klarat sig jättebra. En kviga stod och slirade i ett nygrävt dike vid ett tillfälle och henne fick de åka ner och dra upp. Någon ringde till Karolina och sa att det stod en ko med en plasttunna på huvudet. Men det visade sig att en ko slickade på en mineralsten som hänger i en spannen som fungerar som skydd.
Djurägaren valde typ av stängsel och det blev dubbel el-tråd. I hörnen är det grövre stolpar som är nerslagna i marken men stolparna i mitten är inte förankrade utan håller bara isär trådarna. De kan slå ner om det kommer en älg och sedan åker de upp igen. Området kring Norra Hyn är vilttätt och det finns mycket älg och rådjur som rör sig här.
Det fanns ingen enhetlig pott pengar att söka medel från för kommunerna. I stället fick de söka lite här och lite där, varje penningpott har dessutom sina egna villkor.
– Vi fick höra att visst kunde vi få pengar men då var vi tvungna att göra detta och detta för dem. Förr fanns naturvårdspengar som både kommuner och föreningar kunde söka och de kunde användas väldigt brett. Men de finns inte kvar
Att ideella föreningar bjudits in till samarbete om Norra Hyn beror på att Forshaga och Kil även sökt Leader-pengar som ska gå till landsbygdsutveckling.
– Det finns tre och en halv miljon i Föreningen Närhetens kassa som ska fördelas på olika projekt under året. Leader bygger på att tre parter ska samverka, offentlig sektor, näringslivet och ideella föreningar. Tanken är att projektidéer ska komma underifrån till olika projekt och det gäller att gynna nytänkande. Man vill ha lokal förankring och man vill bygga nätverk kring olika nya frågor som rör landsbygden. Tanken är också att man ska bevara natur och kulturvärden och samtidigt stärka ekonomin. I Leader är det tänkt att man satsar arbete och får pengar, säger Karolina.
Bidrag från Leader ska inte täcka hela projektstarten, de som ansöker ska själva bidra med 30 procent egen finansiering. Den delen kan omsättas i arbetsinsats och behöver alltså inte vara pengar.
– Vi har sökt och fått pengar till en idéutvecklingscheck. Det handlar alltså om att utveckla idéer för att så småningom kunna söka loss Leader-pengar. Projekten ska ha ganska stark koppling även till näringslivet. Våra tankar är därför att de som har företag i närheten skulle kunna nyttja Norra Hyn på ett bra sätt.
Det gäller alltså inte bara allmänheten utan även näringsverksamheten. Vi vill gärna knyta till oss Kvarntorps herrgård och även Apertin. En tanke är att utbilda natur- och kulturguider och det är därför vi valt att bjuda in er ideella föreningar. Det skulle ge företagare ett mervärde att erbjuda sina kunder naturguidning och det kan även ge föreningar en möjlighet att få in lite pengar på samma gång som de sprider sitt budskap.
I planen för att göra området mer tillgängligt finns ett fågeltorn på Kils sida av Norra Hyn. Då skulle även spänger, parkeringsplatser, stigar, informationsskyltar och sådant behövas.
– Markägarna vill helst inte att besökarna sprider ut sig över hela området.
Nu har man enats om att den plats där siluetten av loket står, vid Illberg, är en lämplig plats att bygga ett fågeltorn på. Men det är ingen trafiksäker plats och fågelskådarna tycker inte att platsen är idealisk för ett fågeltorn eftersom det blir svårt att komma tillräckligt nära sjön just där.
I stället skulle fågelskådare föredra en annan plats men där tror markägare att jakten kan störas.
– De kanske blir nöjda om vi bygger ett jakttorn i stället då, var det någon som sa och skrattade
På Forshagasidan finns det förslag på att göra det lättare att ta sig till fågeltornet. Tanken är att det ska bli en ny parkeringsplats vid Lillmyren.
Utifrån det här mötet fick föreningarnas deltagare i uppgift att skriva en sorts önskelista. Hur tycker föreningarna att området runt Norra Hyn borde användas och nyttjas och hur mycket tid man kan lägga på det här från föreningarnas sida?
Det är ideell arbetstid det kommer att handla om i slutänden. Att ordna utflykter till området och planera för skyltar och dylikt är sådana saker som kommer att räknas som arbetstid.
/Cicci Wik cicci@cvea.net
